Facebook i kyrkan

Blogginlägg av Åke Roxberg

Jag läste nyligen i Metro om några unga tjejer som bestämt sig för att ordna Facebook i verkligheten. De upplevde att alltför många hade massor av vänner på Facebook men nästan aldrig träffade några nya bekantskaper i verkliga livet. Så för att råda bot på det bjöd de in till en kväll där man kunde lära känna nya vänner, delta i olika evenemang som man antingen kunde gilla eller låta bli. Det fanns också möjlighet till att skapa egna grupper osv.

Jag kom att tänka på att en mässa i kyrkan numera är en unik mötesplats som på många sätt liknar Facebook. Du kan vara med om du vill. Andra kommer också att vara där men du kan inte själv bestämma vilka som kommer att vara där. Människor kommer kanske att fråga dig om du vill bli vän med dem, de kommer att räcka dig handen och önska Guds frid. Du får möjlighet att delta i ett gemensamt evenemang där det kommer att hända saker som du kan gilla om du vill. Gör du det, använder du inte tummen som i Facebook, du säger helt enkelt Amen. Efteråt vid kyrkfikat kan du kommentera vad du varit med om och kanske träffa nya vänner.

Kyrkan är numera unik just därigenom att det är en kravlös mötesplats. Du är välkommen att vara med, du behöver inga särskilda kvalifikationer. Ung eller gammal, rik eller fattig, välutbildad eller obildad – det spelar ingen roll. I en tid när alltför många inte har några vänner alls, där det är svårt att finna tid ens för en enkel kopp kaffe med de vänner man trots allt har, blir kyrkan ännu viktigare. Jag tror att det är hög tid att kyrkan inser sitt eget värde just när det gäller att göra det möjligt för människor att knyta och vårda relationer. Om det är på det viset, då blir kyrkkaffet en lika viktig del av gudstjänsten som psalmsång eller predikan. Att fira gudstjänst innebär då också att dröja kvar, att gärna sätta sig hos någon man ännu inte känner och ta sig tid för samtal.

Jag tror nämligen att det som avgör om det första trevande besöket i kyrkan skall följas av fler, i första hand inte beror på om predikan var bra eller musiken vacker. Det allt avgörande är om jag mötte någon som såg mig, som brydde sig och som verkade tycka det var värdefullt att jag kom.

Vad tror du?