Blogginläg av Leif Adolfsson
För en tid sedan fick jag en förfrågan om att skriva en blogg på vår hemsida, Svenska kyrkan i Växjö. Efter moget övervägande har jag nu svarat ja och gör mitt första försök att skriva ner lite tankar som rör sig kring mig och mitt liv.
I mitt arbetsrum hemma där jag bor på Högstorp har jag en fin utsikt över en skogsbacke. Med den vyn framför mig har jag under åren suttit och reflekterat, funderat och inte minst inspirerats till många goda tankar. Här har jag kunnat följa årets växlingar och förundrats över livet och dess mångfald och inte minst insett att det stora finns att hitta i det lilla, enkla och högst vardagliga. Inte minst har jag också kommit till insikt om att det bästa i livet är gratis.
När jag nu gör mitt första trevande försök till att dela med mig av mina tankar i en blogg är det med den utsikten framför mig jag gör det. Så får ni, om ni vill, följa med mig under årets gång och få tal del av det som rör sig i mitt huvud av både stort och smått.
Jag är en stor älskare av poesi och det kommer också att visa sig då jag gärna, tillsammans med mina tankar, kommer att dela med mig av dikter, psalm- och sångtexter som betytt och fortfarande betyder mycket för mig själv. Därtill kommer jag också att med hjälp av bilder, egna och andras, försöka illustrera och ge ytterligare liv åt de tankar som rör sig i mitt huvud.
När jag nu sitter och funderar och på tangentbordet skriver ner några småfunderingar är det några vackra rader ur en psalm som kommer för mig. Av flera olika skäl har den kommit tillbaka till mig den senaste tiden. Texten är skriven av Arne H Lindgren och lyder så här
Öppna mig för din kärlek.
Världen behöver mig.
Världen behöver din kärlek
strömmande genom mig. Sv.Ps.96
Med tanke på allt som händer i världen och som berör oss illa så känns den här bönen som psalmen ger uttryck åt så viktig. När jag tänker på den fruktansvärda händelsen i Norge, de svältande på Afrikas Horn, kaoset i Syrien och mycket mer därtill så känner jag hur viktigt det är att trots allt tro på kärleken och på din och min egen förmåga att kunna hjälpa till att kämpa för en bättre värld. Vi får aldrig sluta hoppas och inte heller att misstro vår egen förmåga. Det är med början i det lilla det stora kan bli möjligt. Så vill jag tro att det förhåller sig. Ingen insats är någonsin för liten.
När jag tittar ut över min skogsbacke är det grått och ett stilla vemod låter mig ana att sommaren nu sjunger på sista versen. Men så upptäcker jag plötsligt hur en vacker kaprifol har letat sig upp genom allt det gröna som vilt breder ut sig över marken.
Så blir jag ännu en gång påmind om att det är det lilla som kan åstadkomma så mycket stort.
Med sin skönhet och doft ger den färg åt en grå dag i mitten av augusti när regnet hänger i luften.
Hör gärna av er!
Leif