Var bor du?

Blogginlägg av Åke Roxberg

I morse läste vi ett stycke ur Johannesevangeliets första kapitel. Jag älskar det stycket bland annat därför att det är så vardagskomiskt. Hör bara:

Nästa dag stod Johannes (Döparen) där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: "Där är Guds lamm." De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: "Rabbi (det betyder mästare), var bor du?" Han sade: "Följ med och se!" De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen.

Hängde du med? Jo, här kommer alltså Johannes döparen med två av sina lärjungar och när han får syn på Jesus så pekar han på honom och säger: ”Titta, där kommer han som jag har pratat om, han som är mycket viktigare än jag. Han är sänd av Gud”. Inte underligt att lärjungarna blir nyfikna. Försiktigt börjar de följa efter Jesus. Jesus hör hur det knastrar i gruset bakom honom, så han vänder sig om, får syn på lärjungarna och frågar rätt naturligt: Vad vill ni? Nu står alltså lärjungarna där, ansikte mot ansikte med den mest betydelsefulla person de någonsin mött, till och med utpekad av den store Johannes att han skulle vara sänd av Gud själv. Wow, vilken grej! Men den enda fråga de kan komma på att ställa till honom är ”Var bor du?”
Plötsligt står tiden still och de två tusen år som gått sedan texten skrevs är som utraderade. Det räcker med att tänka på senaste gången du var på kalas och blev placerad bredvid en fullständig främling. Vilken är den första frågan vi ställer i 99 fall av 100? Precis!

Nu kunde man ju tänka sig att Jesus skulle blivit förnärmad över att de inte hade någon mer angelägen fråga, men det verkar inte alls så. Han säger helt enkelt ”följ med och se!”  Och lärjungarna lufsar efter ”och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen”. Jag skulle bra gärna ha velat höra vad de talade om. Tänk själv, en hel dag med Jesus, alldeles ensamma. Höll Jesus en längre predikan för dem? Jag tror inte det. Jag tror faktiskt att han istället fick lärjungarna att öppna sig och våga berätta om sina liv för Jesus. Det är påfallande hur ofta Jesus frågar, även när svaret verkar uppenbart, ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Det kan vi väl ta till oss, vi alla som så ofta frågar Jesus vad han vill att vi ska göra för honom.

Nu blommar gulmåran. Med sin intensivt gula färg lyser den upp dikeskanten och liksom väller ut i körbanan. Min mamma älskade den blomman och varje gång jag ser den blir jag påmind om bekymmerslösa barndomssomrar som aldrig verkade ta slut. Nu är dagarna redan längre och höstens almanacksblad redan intecknade av mångahanda. Men innan sommaren är slut vill jag ta en dag med Jesus, låta tankarna fara och med hans hjälp hitta svaret på hans innersta fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig?